Vi gick ut i skogen när vi kom hem och jag "la ett spår" på ca 5 meter. Klöven låg lite halvglömd bland vissna ormbunkar.
Ludde satt en bit ifrån och tittade undrande på vad jag gjorde.
När jag sa Varsågod satte Ludde nosen i backen och jösses vilken fart!
Där vaknade "spårhunden" i Ludde!
(Det svarta är vildsvinsklöven som nu ligger i frysen)
Jag gjorde troligtvis alla möjliga nybörjarfel gällande Spår. Det är nog bäst att jag börjar söka efter litteratur. Tips någon?
/Ludde å Mari
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar